Tankar tar tid

En reflektion om tid. Vår tid blir allt mer fragmenterad. Vår dag, vårt liv styckas upp i allt mindre delar. Allt skall gå fort. Ibland är det bra och den moderna världen bjuder på fantastiska möjligheter att få tag i stora mängder information som kan leda till nya insikter.

På det stora hela är det dock sämre. Vissa saker tar tid, måste få ta tid. Saker som är viktiga i vårt yrkesliv. Det tar tid att lära nytt, det tar tid att bli riktigt bra på något, 10 000 timmar sägs det. Det tar tid att tänka ut och tänka klart. Många av de som spår, forskar och blickar framåt ser en än mer fragmenterad tillvaro att vänta. Med snabba hopp, med teknik som låter dig vara ständigt uppkopplad och förväntat nåbar. I en global värld finns inga "office hours". Någon jobbar när du sover, Jorden är rund och har alltid öppet.

Hur vill du leva? Hur investerar vi bäst i vårt framtida arbetsliv?

Lean och agile sägs främja ständig utveckling och för möjlighet till anpassning krävs förståelse för det nya. Lärande och innovation tar tid, måste få ta tid. Går inte att stressa fram. När man talar om effektivisering i dessa arbetssätts namn kan det lätt misstolkas som en uppmaning till ytterligare hets. Kan du anstränga dig lite till, klämma in lite mer? Kanske du hinner med även kollegans jobb så spar vi en en tjänst.

Men att få flödet att rinns obehindrat är inte samma sak som att pressa hjulen att snurra fortare. Att röja undan hinder i flodfåran får inte blandas samman med att köra maskineriet så hårt att det slits och brakar samman.

Målet för varje organisation borde vara att frigöra tid för tankar, tid för experiment, tid för att hinna få göra misstagen, i god tid.

Men det är upp till varje individ, dvs dig själva, att få ihop fragmenten i ditt liv till en sammanhållen tidsrymd som möjliggör kreativa tankar. Vi behöver tid att ha roligt och känns nyfikenhet medan vi tänker. Förlorar vi det finns ingen framtid.

Tänk på det!

Arga Agilisten turned 1 today!

Actually it was yesterday. I got anemail reminding me of the somewhat unbelievable fact that is is over a year since I started this blog. I have to say that I have been quite inactive, partly due to the fact that I haven't been angry and frustrated enough to find the strength and inspiration to write under this name. Arga Agilisten translates to The Angry Agilist as you might have guessed.

I have been away, busy writing under the pseudonym The Happy Agilist. But now I'm back. Angry as a bee.

Happy anniversary to all agilists out there!