Verktyg för kylförvaring eller värmespridning?

Fortsatta funderingar på temat distribuerade team leder osökt in på frågan om verktyg som främjar samarbete, de två goda C:na Cooperation & Collaboration alltså, till skillnad mot de två “onda” Command & Control. 

Om man nu inte har möjligheten att sitta tillsammans blir man hänvisad till olika tekniska redskap för att dela information. Det kan fungera skapligt på många sätt och måste man sitta på olika platser vill man givetvis hitta det verktyg som fungerar bäst. Det skall främja samarbete och vara visuellt tydligt för alla som är intresserade av hur arbetet går. Man brukar prata om informationsradiatorer, dvs något som utstrålar information utan att du behöver söka aktivt efter den. Den finns där i korridoren du ändå passerar på väg till kaffemaskinen och för att skall lägga märke till den krävs att informationen lever och är föränderlig. Att något händer som väcker nyfikenhet, känsla och intresse.

Många så kallade samarbetsfrämjande verktyg fungerar mer som ett kylskåp. Visst informationen finns där i säkert förvar och håller nog längre än de flesta post-it lappar och indexkort, men du ser endast innehållet om du öppnar dörren. Det kräver en aktiv handling som inte kommer av sig själv. Dessutom finns ingen poäng med att spara allt långt efter passerat bäst-före-datum.

Skall man lyckas bra med distribuerade team och elektroniska verktyg gäller det att dra gränserna där de gör minst skada. En variant är att skapa separata team, visserligen med ett tätt samarbete, via något vettigt verktyg, men där de som sitter samlade fortfarande kan använda “low-tech” som bättre inbjuder alla till ett aktivt deltagande och engagemang. Delaktighet helt enkelt. Det är något alltför “färdigt” över elektroniskt material. För mig vinner handskrivna lappar vinner i alla lägen. De är så enkla att arbeta vidare på, är helt OK att knyckla ihop och kasta för att börja om på en ny, på ett helt annat sätt än issue LCB-478 i JIRA. 

Något går förlorat med stelheten i verktygen, de är för precisa.Jag väljer att uppmuntra till användandet av handskriven text på små färglada lappar när det går och för det samarbete och den informationsdelning där avståndet kräver andra sätt finns godtagbara och ibland till och med riktigt bra alternativ. Det gäller bara att aktivt välja och att använda det som passar för de olika förutsättningar och situationer som våra team befinner sig i.  

Turned Two

What's another year? Ja, det kan man gott fråga sig. Hur i hela friden har det kunnat gå ett år igen? Och med bara ett stackars inlägg mellan muffinsarna.

Nåja, det är ingen idé att gräma sig över förspillda ord eller om det är kanske är icke-förspillda ord det handlar om när de inte blivit skrivna.

Vi kan börja födelsedagsfirande med att reflektera över årets resultat i undersökningen hur det står till med det agila. Jag är inte glad, men frågan är om jag är arg eller mera uppgiven. Är det så få som förstår? Det är så enkelt och samtidigt så oändligt svårt. Att bryta vanor. Man vågar inte fullt ut tro på det nya, som inte ens är särskilt nytt. Man vägrar släppa det invanda och vingklipper då styrkan i det agila.




Antalet team som sitter tillsammans har minskat, antalet distribuerade har ökat. Jag vet förstås varför. Arbetskraften är billigare på många ställen och då vill man sprida, eller flytta, sin verksamhet dit. Under tiden blir många team hänvisade till att arbeta tillsammans, på distans. Det går, det finns många verktyg som hjälper, men inget slår det personliga mötet.

Jag är tveksam till att vinsten i billigare arbetskraft verkligen leder till bättre produkter och tjänster för verksamhetens kunder. Sådant tar tid att utröna om det ens är möjligt att få med alla relevanta parametrar för att göra en jämförelse rättvis. Hur mäter du saknaden över förlorade relationer till teammedlemmar som förut satt bredvid dig? Visst kan du maila eller skypa, men inte dricka en kopp kaffe tillsammans obehindrat. Den bredbandiga kommunikationen får förlorad.

Varför komplicerar vi allt hela tiden?