lördag 6 oktober 2018

En massa vatten

I våra organisationer pratas det en hel del om effektiva flöden. Eller strömmar. Det lustiga är att det
som sägs vara raka motsatsen till det flödeseffektiva arbetssätt vi strävar efter kallas vattenfall. Vatten överallt.

Vän av ordning kan fråga sig vad skillnaden är mellan ett vattenfall och ett flöde, eller en ström.

För att liknelsen skall fungera behöver vi se vattenfallet som ett terrasserat fall med slussar, som trappsteg i vattnet. Ett steg föregås av ett annat, men kontrollpunkter och överlämning för att få gå vidare till nästa. Kontrollpunkterna, slussarna är beslutspunkter eller gates i en projektstyrningsmetod. Slussarna kan stoppa upp båttrafiken, det blir kö under slussningen och ibland finns passager som kräver broöppning som sker vid vissa bestämda tider. Tänk Göta kanal, byggd av människohand. Skilsmässodiket. Det kallas den nog av mer än en frustrerande anledning.

Ett flöde däremot är något vilt och otämjt. Naturligt. Även om någon gett sig på att dämma upp och placera ett kraftverk mitt i forsen kan inte vildheten helt tas ur fallet.


Målet med ett flöde är att det skall rinna fritt utan onödiga hinder och båtarna skall kunna ta sig fram i lagom behovsstyrd takt. De skall kunna passera varandra, utan köer. Ingen lastångare eller hangarfartyg får ligga och blockera för alla småbåtar.

Flödet startar på berget. Vid källan. Här gäller det att ösa upp rätt saker. Prioritera vid källan och vi behöver ösa med lagom stor skopa. Tanken, behovet föds på berget och rinner sedan vidare ut i havet. Ett hav som vi tillsammans måste ta hand om och hålla friskt. Inte förorena med teknisk skuld. Ibland är det så att ju mer vi försöker bygga, desto mer hindrar vi det fria flödet. Det enkla är ofta det bästa.

När ett träd faller i och blockerar flödet tar hjälp av bävrarna, de agila coacherna.

onsdag 11 april 2018

Tro hopp och kärleken till förnuftet

Agiliteten är inte en religion men...

Det finns ju en hel del likheter. Jag tillskriver mig inte någon religion, tänker att jag ändå inte vet, så varför tro. Eller, jag tror på det ofattbara. Men, det agila då? Tja, det finns en (helig) skrift, manifestet. En historiskt start, med anfäder, förespråkare, evangelister. Ledare och följare.

Man kan följa läran mer eller mindre renlärigt. Jag brukar tänka att det agila kan delas in i ett görande och ett varande. Det startar ofta i görandet. Med ritualer. Morgonmötet och retrospektivet. Morgonbönen och bikten. Ett ständigt pågåenden självförbättrande.

Ritualerna finns inte för sin egen skull. De leder oss in på varandet genom att hjälpa oss befästa vanor och beteenden. De leder oss in mot värderingar och förhållningssätt, hur vi är mot varandra och mot oss själva. Vi känner gemenskap, finner förståelse i ett samfund med likatänkande. Lean, agile, devops, alla är de förnuftets barn. Tillsammans står de emot det plandrivna, hierarkiska, disciplinindelade, detaljstyrda överlämningshelvetet.

Syndafallet vattenfall.
Vi finner i det vi tror på en förklaringsmodell där allt hänger ihop.

Det jag tror på är evolutionen, den långsamma utvecklingen och överlevnaden av det bäst anpassade. Naturen vet hur det fungerar. Den provar sig fram.

Darwin hade nog varit agilist om han levt idag.